Den där inre rösten säger…..
Har du någon gång känt att du hela tiden måste bevisa ditt värde?
Att du tänker ett varv extra innan du säger vad du tycker. Att du anpassar dig för att inte bli för mycket eller för lite. Att du säger ja fast kroppen skriker nej.
Det är ofta så låg självkänsla visar sig ; inte som något högljutt, utan som en stillsam viskning:
”Du duger inte riktigt som du är.”
Den där viskningen kan bli så bekant att vi slutar ifrågasätta den. Vi börjar tro att den är sann.
Vi jämför oss. Presterar. Överanalyserar. Söker bekräftelse.
Men hur mycket vi än får, så känns det ändå aldrig riktigt som att det räcker.
För självkänsla handlar inte om vad du gör.
Det handlar om hur du ser på dig själv när ingen annan ser.
Det handlar om att kunna vara med sig själv utan att hela tiden vilja förbättra, fixa eller duga lite mer.
Att våga stanna upp och fråga:
Vad behöver jag , egentligen?
Och kanske ännu viktigare:
Kan jag vara okej, även när jag inte är på topp?
Att bygga självkänsla är inte en snabb resa. Det är ett stilla, ibland motsträvigt arbete där du gång på gång väljer att möta dig själv med lite mer vänlighet än du gjorde igår.
Så nästa gång den där inre rösten kommer…
Vad skulle hända om du inte trodde på den direkt?
Vad skulle hända om du istället svarade:
“Jag hör dig. Men jag väljer att vara på min egen sida.”
Reflektionsfråga:
När tvivlade du senast på dig själv och vad hade du behövt höra istället?
#egenvärde #duärinteensam #självreflektion #attvaramänniska #självmedkänsla #växasomperson