Ju viktigare en relation är för oss desto svårare samtal behöver den kunna rymma.
Det låter kanske motsägelsefullt. Vi vill ju att nära relationer ska kännas trygga, lätta och självklara. Men i praktiken är det ofta tvärtom; ju mer vi bryr oss desto mer står på spel. Då blir det också svårare att säga det som skaver.
Många jag möter i samtal undviker de där samtalen. Inte för att de inte vet vad de känner utan för att de är rädda för vad som kan hända om de skulle ta upp det med personen.
– “Tänk om det blir bråk”
– “Tänk om jag sårar”
– “Tänk om det förändrar relationen”
Men det som ofta händer istället är att avståndet växer i det tysta.
Tänk dig en vän som ofta ställer in i sista stund. Du säger ingenting om det, för du vill inte vara “jobbig”. Men inom dig byggs irritation upp som du går och bär på. Till slut kanske du drar dig undan utan att vännen riktigt förstår varför.
Det svåra samtalet du undvek hade kanske kunnat låta så här:
“Jag märker att jag blir besviken när våra planer ändras i sista stund. Jag vill gärna fortsätta träffas men det är viktigt för mig att vi kan hålla våra överenskommelser.”
Det är inte perfekt, inte riskfritt men det är ärligt.
Att våga ha svåra samtal handlar inte om att göra allt rätt utan om att visa att relationen är viktig nog att ta ansvar för.
Så en fråga att bära med sig:
Vilket samtal undviker jag just nu, om några, och vad skulle kunna bli möjligt om jag vågade ta det?
Ibland är det just de samtalen som fördjupar relationen istället för att hota den.
#vågaprata #äktarelationer #personligutveckling