Kroppslig medvetenhet är försummat i vår kultur. Vi är mycket i våra huvuden och våra föreställningar om världen.
Vårt sinne tycker om att resa i tiden, bakåt och framåt och vi kan lätt föreställa oss saker som ännu inte hänt och som kanske aldrig kommer att inträffa. Sinnet är skapt så men det innebär stress för oss. Vårt sinne vill veta, det ogillar ovisshet.
Att vi kan föreställa oss saker som inte finns (både bakåt och framåt i tiden) kan leda oss till ältande, grubblerier. Skulle jag gjort det där…var det rätt? Eller kommer det nu att bli si? Jag skulle nog gjort så för då skulle…..!
Hur vi än väljer så finns för- och nackdelar med valet. Vi jagar den absolut säkra riktiga slutsatsen, beslutet eller agerandet. Ju mer vi jagar desto fler val med olika plus och minus kommer vi på.
Vi kan aldrig veta säkert, livet är oförutsägbart, osäkerhet är inbyggt i livet.
Det går inte att tänka sig ur grubblandet.
Du kan göra ett medvetet val att göra någonting annat, dvs distrahera dig när du märker att du börjar älta. Gör någon fysisk aktivitet, så du ”kommer ner i kroppen” alternativt låt hjärnan växla spår; sätt dig med exempelvis sudoko.
Öva dig att stå ut med osäkerhet
Att nyfiket utforska:
Lägg märke till när det börjar, kartlägg på vilket sätt det yttrar sig och i vilka situationer det visar sig.
Vilken funktion har det, är det ett skydd mot någonting annat? (tex den osäkerhet som tillhör livet)
Ersätter grubblandet, ältandet någonting annat som skulle ge livet ett annat innehåll?