Är du väldigt bra på att anpassa dig till andra, inklusive din partner? Gör du uppoffringar och släpper taget om dina värderingar, dina egentliga gränser? Har du fått lära dig att alltid se det bästa i andra och lägga stor vikt vid vad andra känner och tänker? Du ogillar starkt att såra någon. Du har koll 24-7 på hur den andre mår och har det.
Du är räddaren, hjälparen, en allt-i-allo. Kanske du har växt upp med föräldrar som var oberäkneliga i humöret, hade psykisk ohälsa, var emotionellt omogna eller hade någon form av missbruk. Kanske du hade något syskon som krävde mycket omsorg och hänsynstagande. Du kan ha sett hur den ena föräldern anpassat sig till den andra , eventuellt för husfridens skull. Du får då rollen modellerad för dig och ”suger åt” dig, som en osynlig pedagogik.
Du kan ha lärt dig att för att få uppmärksamhet och kärlek måste du ge, kämpa och anstränga dig och spela med, anpassa dig till den existerande ”problematiken” i relationen, familjen. Det vill säga du gör en STOR arbetsinsats i relationer, alltså enbart du, i syfte att fylla ett behov som inte tillgodosågs i barndomen. Det blir ett medberoende, som en överlevnadsstrategi. Det är ett tillstånd av kronisk stress. Stressen vänds inåt, oftast med en rad sjukdomar som följd.
(fortsättning följer)